Tips från coachen – Konsten att delegera

24319277_s

I mitt arbete som coach finns situationer som är vanligt återkommande dilemman – att vilja men inte “kunna” delegera är en av dessa. Läs om hur “Patrik” gjorde när han löste sitt dilemma.

Patrik är ekonom och chef över en grupp med åtta redovisningsekonomer. Han känner sig ofta stressad över att inte hinna med sina egna arbetsuppgifter, eftersom medarbetarna kommer till honom så snart de stöter på problem. Patrik behöver hjälp med att få mer tid till sina egna arbetsuppgifter. Eller som han har formulerar det: Jag önskar jag hade mer tid till eftertanke, så det blev högre kvalitet på de arbeten jag lämnar ifrån mig, men…jag upplever att jag alltid rycker in för att hjälpa någon annan och lämnar mitt eget till sista minuten varför det bara aldrig blir så bra som jag vill.

Vi började med att fokusera på hur han skulle vilja ha det. Hur ser en perfekt dag ut? Vad är det som gör den till en bra dag? Hur känns det? Under dagen? Efter arbetsdagens slut? Vilka blir vinsterna? För honom? För medarbetarna?

Nästa fråga: Hur viktigt är det att komma till rätta med problemet? På en skala från 1 till 10? Finns viljan att ändra sitt eget beteende även om det tar emot?

Vi fortsatte med ett resonemang kring vad som skulle krävas av Patrik för att inte gå i fällan och genast försöka lösa de andras problem. Det blev en ganska lång lista på tänkbara scenarier. Efter en lång stunds funderande så lös Patrik upp – Jag vet, utropade han – Nu ser jag vad som händer! JAG tycker det känns ganska bra att vara den som löser problemen. JAG känner att jag fyller en uppgift och får känna mig duktig. MEN, det måste ju innebära att jag tar ifrån mina medarbetare den känslan. Så, om jag bollar tillbaka frågan till dem och låter de lösa problemet själva så får ju de känna sig duktiga. Och då växer de i sina roller. Och ju mer de växer, ju mer kan de lösa själva – och ju mer tid får jag över till mitt eget arbete!

Patrik tänkte innan vi började att det var medarbetarnas ”fel” att han blev överöst med deras problem. Men, med insikten att det var Patriks eget beteende som var den utlösande faktorn, så var lösningen inom räckhåll.

Hur ska du göra nästa gång en medarbetare kommer till dig för att få ett problem löst? frågade jag.

Jag påminner mig om att även om det går fortare för stunden att jag löser frågan, så är det i det långa loppet mycket mer tidskrävande för mig. Jag kan be att de själva funderar på hur de skulle kunna lösa det, och erbjuda mig att vara deras bollplank.

Eftersom jag är coach så ville jag veta när Patrik skulle sätta sin nya strategi i verket. Omgående – blev svaret.

Så här enkelt kan det vara att lösa till synes enkelt problem. Patrik hade säkert kommit fram till samma lösning även utan en coach, så småningom. Frågan är hur mycket längre tid det tagit honom. Och, hur många gånger till han behövt bli frustrerad över att inte hinna med sina egna arbetsuppgifter.

Har du den förmåga och insikt som krävs för att delegera det du vill?

 

 

Posted in: News  0 comments